Motion och aktivitet
Kromfohrländer är en aktiv och sportig sällskapshund. Rasen är glad och lättsam med mycket studs och hopp, men även med en av-och-på-knapp. Kromfohrländer gillar använda huvudet och göra saker med sin(a) ägare, men den måste inte ha dagliga arbetsuppgifter för att må bra. Rasen är signalkänslig och lättlärd och kan träna nästan vad som helst, bortsett från jakt och IPO och dylikt. De används i agility, lydnad, rallylydnad, fly ball, viltspår, sök, K9 Nose Work etc från mysnivå till toppidrottsnivå (silvermedaljör i agility VM 2014 var en kromfohrländer). Även om inte alla tränar någon hundsport med sin kromfohrländer, men lever ett relativt aktivt liv där hunden får vara med, har hunden ett bra liv. Om man gillar långpromenader har man en super tur-kompis i en kromfohrländer. Den har inget problem att följa med om man t.ex rider, cyklar, åker längdskidor eller är på fjällvandringar.

Rastypiskt
De flesta kromfohrländer är reserverade i olika grad mot främmande människor och djur. Kromisarna är bundna till sina ägare och springer sällan bort till främmande bara för att hälsa, även om det kan hända. I regel tar det lite tid (från sekunder till minuter) medan människan blir bedömd och personen som går igenom nålsögat får en trofast vän i en kromfohrländer. Hos enstaka individer kan den rastypiska reservationen slå över i stark osäkerhet och även rädsla för främmande. Det är viktigt att vara en trygg och tydlig ledare, och spendera tid och energi att socialisera sin unga kromfohrländer i olika miljöer. Låt den uppleva olika situationer och träffa olika människor samt harmoniska, trygga hundar med tydligt hundspråk.
Kromisen kan upplevas som vaktiga och varslar gärna. Hur mycket och hur intensivt varierar och kan reduceras eller förstärkas med träning.  En kromfohrländer kan leva lika gott i lägenhet i stan som på en gård på landet.

Man skiljer på två olika typer av hårlag inom rasen:  Strävhårig och Släthårig.
Kromfohrländern ska ha har täta täckhår med underull, men en del hundar har glesare päls. Så länge en kromis är i rörelse fryser den inte utom när det är mycket vått och fuktigt ute, då kan den behöva ett täcke. Rapporter från Norrlands-kromisarna visar dock att de klarar den nordsvenska vintern rätt så bra ändå, även utan kläder. Strukturen på den sträva pälsen är aldrig så kraftigt sträv som på t.ex. en terrier. Den släthåriga pälsen är däremot alltid mjuk. Pälsen på de båda hårlagen kammas och borstas ren regelbundet och  behöver bara tvättas när den är mycket smutsig.

Strävhårig kromfohrländers hårbeklädnad kan variera från alldeles kort till ganska lång. Pälsen i ansiktet och på käkarna skall vara längre. Hårbeklädnaden är tät och sträv, underullen är kort och mjuk. Håret på ryggen samt på fram- och bakbenen är strävare än på sidorna. Strävhårig kromfohrländer är inte en typisk trimras, men att putsa bort gammal död päls förbättrar oftast  kvalitén och är inte till nackdel.

Hälsa
Kromfohrländer är överlag en frisk ras, men som i alla raser finns det hundar som drabbas av vissa hälsoproblem. Enstaka fall har förekommit av:

• Digital Hyperkeratos, DH – orsakar förhårdnader och sprickor i trampdynorna.
• Epilepsi – en sjukdom/symtom som orsakar krampanfall.
• Allergi – olika typer av allergi t.ex. mot vissa födoämnen eller kvalster.
• Urinvägssjukdom – t.ex. cystinuri som är ett genetiskt fel i njurarna som bildar urinstenar.
• Ögonsjukdom – katarakt, dvs. grå starr.
• Skelett/ledproblem – instabil knäled.

Svenska Kennelklubben har gett rasklubben Svenska Kromfohrländerklubben i uppdrag att ta fram en egen strategi för avel av denna ras i Sverige. Syftet är att undvika att para hundar som har eller är bärare av någon känd sjukdom och riskera att få sjuka valpar. Målet med denna rasspecifika avelsstrategi, ”RAS”, är att alla uppfödare värnar om rasens utveckling för en hållbar framtid med friska och sunda hundar och följer rekommendationerna i RAS.