Rasbeskrivning

Kromfohrländer är en aktiv och sportig sällskapshund. Rasen är glad och lättsam med mycket stuts och hopp, men även med en av-och-på-knapp. Kromfohrländer gillar använda huvudet och göra saker med sin(a) ägare, men den måste inte ha dagliga arbetsuppgifter för att må bra. Rasen är signalkänslig och lättlärd och kan träna nästan vad som helst, bortsätt från jakt och IPO och dyl. De används i agility, lydnad, rallylydnad, fly ball, viltspår, sök, K9 Nose Work etc från mysnivå till toppidrottsnivå (silvermedaljör i agility VM 2014 var en Kromfohrländer).

 

Inte alla tränar någon hundsport med sin Kromfohrländer och den har det bra ändå om man lever ett relativt aktivt liv och hunden får vara med. Om man gillar långpromenader har man en super tur-kompis i en Kromfohrländer. Den har inget problem att följa med om man t.ex rider, cycklar, åker längdskidor eller är på fjällvandringar. De flesta Kromfohrländer är reserverade i olika grad mot främmande människor och djur. De springer sällan bort till främmande bara för att hälsa, även om det kan hända. I regel tar det lite tid (från sekunder till minuter) medan människan blir bedömd och personen som går igenom nålsögat får en trofast vän i en Kromfohrländer. Hos enstaka individer kan den rastypiska reservationen slå över i stark osäkerhet och även rädsla för främmande. Det är viktigt att vara en trygg och tydlig ledare, och spendera tid och energi att socialisera sin unga Kromfohrländer i olika miljöer. Låt den uppleva olika situationer och träffa olika människor samt harmoniska, trygga hundar med tydligt hundspråk.

 

Kromisarna är bundna till sina ägare. Vid kromisträffar där alla går lösa, är det gärna full fart och mycket bus. Men det är inte heller ovanligt att hundarna väljer att gå en halv meter från sina respektive ägare. Några individer kan ha svårt för att bli lämnade hos andra än familjen, medan andra tolererar väl att lämnas hos hundvakt för kortare eller längre period. Kromisen kan vara vaktiga och varslar gärna. Hur mycket och hur intensivt varierar och kan reduceras eller förstärkas med träning som gör att en Kromfohrländer kan leva lika gott i lägenhet i stan som på en gård på landet. 

 

Kromfohrländer har ingen tjock päls och har inget/ lite underull vilket gör att många behöver lite skydd om vädret är fuktigt och/eller mycket kallt. Rapporter från Norrlands-kromisarna visar dock att de klarar den nordsvenska vintern rätt så bra ändå, även utan kläder. 

 

Kromfohrländer är i det stora och hela en frisk ras, men som i alla raser finns det sjukdomar. Digital hyperkeratos, DH (förhårdnader och sprickor i trampdynorna) har varit den ärftliga sjukdomen med störst utbredelse i den svenska populationen (8 individer vid en hälsoenkät i 2013). Sen maj 2014 finns ett gentest som Svenska Kromfohrländerklubben rekommenderar att göra på alla avelsdjur utan känd DH-status innan parning. På det sättet undviker man att para två bärare som kan ge sjuka avkommor. Om detta genomförs vid samtliga parningar ska det härefter inte födas hundar som utvecklar denna sjukdom. I den nämnda hälsoenkäten var det 5 hundar med respektive allergi (foder/kvalster) och epilepsi. Katarakt som är beskriven i rasen, finns i en liten grad i den svenska populationen. Det rekommenderas att alla avelsdjur och valpar ögonlysas. Svenska kromfohrländerklubben utmanar alla ägare att rapportera in alla sjukdomsfall till avelsrådet. På så sätt får klubben översikt över den reelle hälsosituationen i rasen och kan utarbeta riktade avelrekommendationer.

 

Rita Løveid Nilssen